Förundran här & nu
Jag gick en lördagspromenad i skogen. Dimman svävade lätt och ändå transparent över marken. De vackra guldiga löven hade fallit under veckan och det var en av höstens första kallare morgnar. Världen var tyst på bara det där sättet som tidiga morgnar kan vara. Jag gick med rofyllda och dock bestämda steg. Strax efter att jag viker in på en smalare stig hör jag plötsligt något rassel i buskaget. Och där, bara några meter framför mig, stod de: en älgko med två näpna årskalvar, som vid min uppsyn trevade ännu mer efter moderns trygghetsingivande närhet.
Läs hela artikeln


